Man får veta att man lever ibland och ibland blir man påmind om att man inte är odödlig.

Den 27 januari fick jag åka in akut till sjukhuset med yrsel, extrem huvudvärk, dimsyn och ett tryck över bröstet. Jag kopplades till EKG direkt men det var inget fel på pumpen, den gick som en klocka. Blodtrycket däremot… HJÄLP! Den var och sniffade på trädtopparna, den låg på 230/130 när jag kom in. Efter en hel dag på akuten med tillhörande magnetröntgen för att se om trycket orsakat någon propp eller blödning i hjärnan så fick jag åka hem när trycket hade gått ner till 159/93. Dagen efter så var jag inbokad hos en ögonläkare för en kontroll av ögonbotten för att se om trycket hade orsakat skador på ögonen.

Här är jag nu då – hemma hos pärona i Småland för att kurera  mig, jag har varit här sedan den 7:e februari. Jag hade egentligen kunnat ta det rätt lugnt hemma men… Dels var pärona utom sig av oro för att trycket hade varit så högt att de ville hjälpa mig hålla koll på den och så har jag en yngre syster och hennes 5-åriga son boende hos mig för tillfället. Min syster pluggar till Uska och jobbar samtidigt så hon kunde behöva studiero.

Får anpassa mig efter det faktum att jag har problem med blodtrycket och tänka lite extra på det i fortsättningen. Jag fick blodtrycksmedicin utskrivet men jag ska se till så att jag blir helt medicin fri.

# Ur detta framträder Melanie 2.0